Kaigozan Dojo 1990-2025

Efter 35 år har Bujinkan Kaigozan Dojo i Sundbyberg nu lagt ner sin verksamhet. Det har varit en lång och fin resa fylld av träning, gemenskap och utveckling – en tid vi bär med oss vidare.

Men budo stannar inte upp. Flera medlemmar från Kaigozan, under ledning av Per Morell, har startat en ny dojo i Stockholm under namnet Bujinkan i Vasastan. Den ligger på Döbelnsgatan 64 och erbjuder regelbunden träning. Mats Hjelm kommer också att instruera där, om än oregelbundet på grund av sitt arbetsschema.

Parallellt fortsätter Mats att hålla temabaserade miniseminarier under namnet Tanrenkai, ungefär en gång i månaden. Där fördjupas träningen vidare i den anda som präglade Kaigozan.

Så även om namnet Kaigozan Dojo nu tillhör historien, lever gemenskapen och träningen vidare – bara under nya former.

Bujinkan Kaigozan Dojo – Historien om en svensk budogemenskap 1990–2025

Grundandet av Kaigozan Dojo 1990

Hösten 1990 grundades Bujinkan Kaigozan Dojo i Sundbyberg av Mats Hjelm tillsammans med en liten grupp passionerade vänner. Det som började som en ödmjuk samling av människor med starkt intresse för japansk kampkonst skulle under de följande decennierna växa till en av de mest respekterade miljöerna för Bujinkan Budo-taijutsu i Sverige.

Namnet Kaigōzan (海郷山) bär en djup symbolik: havet, bergen och kärleken till konsten i ett enda ord. Dojon växte fram ur tidigare strukturer inom BUS och SNTF och etablerade sig snabbt som en plats där tradition och personlig utveckling gick hand i hand. Från första dagen låg fokus på seriös, hjärtlig träning snarare än på berömmelse. Det rykte som byggdes upp gjorde att Kaigozan alltid välkomnades med öppna armar i dōjō runt om i världen.

Mats Hjelm hade själv börjat träna Bujinkan redan 1984, delvis tack vare Bo Munthe – en av dem som förde arten till Sverige. 1986 flyttade Mats till Stockholm just för att fördjupa sin träning. När dojon startades fyra år senare fanns alltså redan en solid personlig grund att bygga vidare på.

De tidiga åren och etableringen på Albygatan

Under 1990-talet och början av 2000-talet växte Kaigozan stadigt. Dojon blev medlem i Svenska Bujinkanförbundet, SB&K och Riksidrottsförbundet. Instruktörerna, som efter hand fick 20–40 års erfarenhet, licensierades och godkändes direkt under Masaaki Hatsumi Sōke i Honbu Dōjō i Japan.

Under mer än trettio år hade Kaigozan sin fasta punkt på Albygatan i Sundbyberg. Lokalen erbjöd cirka 65 kvadratmeter träningsyta med judomattor under pressenning, två omklädningsrum med dusch, kök med japansk hörna och tatami samt toalett. Här tränades det året runt – tisdagar och torsdagar – med löpande intag av nybörjare från 15 års ålder och gratis provträningar. Dojon tog aldrig långa uppehåll. Mellandagar, sommar och helger fyllde man med träning, ofta utomhus när vädret tillät.

Shoki, den kinesisk-japanska demonutdrivaren, blev tidigt dojons maskot och beskyddare. Under trettio år stod hans stiliserade bild, inspirerad av Yamaoka Tesshus konst, tillsammans med Robert L. Humphreys ”Krigarens Trosbekännelse” som en moralisk kompass: att skapa trygghet, vara en vän i nöd och sprida glädje.

2000-talet – Tematräning, vapen och internationella kontakter

Under 2000-talet och tidiga 2010-talet präglades Kaigozan av en stark pedagogisk struktur. Varje månad hade ett tydligt tema – Kihon Happō, Kosshi Kihon Sanpō, Toride Kihon Gohō, Hoken Jūroppō, Sanshin no Kata eller specifika ryū som Shindenfudō-ryū, Takagi Yōshin-ryū och Gyokko-ryū. Teknikerna studerades både i kihon-form, som henka och i mer realistiska shinken-varianter. Vapen som rokushaku-bō, hanbō, yari, naginata och kenjutsu integrerades regelbundet, ofta utomhus i parken nära dojon.

Mats Hjelm reste frekvent till Japan för att träna med Hatsumi Sōke och Shihan. Efter varje resa delade han den aktuella känslan direkt i dojon. Samtidigt växte ett nätverk av instruktörer: Kent, Viktor, Daniel, Erik, Johan, Anna och flera andra. Många av dem reste själva till Japan och bidrog till undervisningen när Mats arbetade kvällar och helger.

Kaigozan blev också en aktiv arrangör av seminarier. Gäster som Ilan Gattegno från Israel, Dean Rostohar från Kroatien, Holger Kunzmann från Tyskland, Shawn Gray och Sveneric Bogsäter kom regelbundet. Teman sträckte sig från kniv och pistol i shinken kata till Gyokko-ryū-grunder och Jin Ryaku no Maki. Dojon arrangerade även egna klubbläger, julläger (Hankyou), Keiko-hajime-ceremonier och vårfester. 2010 firades 20-årsjubileet med en stor Taikai i Stockholm.

Hemsidan kaigozan.se utvecklades kontinuerligt, Twitter-kontot @kaigozan startades 2009 och Budoshop.se sålde DVD-inspelningar av läger. Träningen fortsatte även under jul- och nyårshelger.

En ny form – Tanrenkai och fortsatt utveckling

Efter mer än trettio år lämnade Kaigozan den fasta dōjōn bakom sig 2025. Det kändes vemodigt, men också befriande. Dojon började om – friare och med ännu starkare fokus på att gå djupare in i budo tillsammans. Träningen fortsatte i form av månatliga samlingar för erfarna utövare, utannonserade via Tanrenkai.

Tanrenkai blev den naturliga fortsättningen på Kaigozans anda: en plats för dedikerad träning, reflektion och gemenskap utan de ramar som en fast lokal innebär. Här lever traditionen vidare genom dem som tränat under många år och som vill fortsätta fördjupa sig i Bujinkan Budo-taijutsu.

Bujinkan i Vasastan – Ett nytt kapitel hösten 2026

Hösten 2026 tar flera medlemmar från Kaigozan Dojo steget vidare och startar en ny dojo i Stockholm: Bujinkan i Vasastan. Den nya verksamheten etableras på Döbelnsgatan 64 och blir ett nytt hem för dem som vill träna regelbundet i centrala Stockholm.

Bujinkan i Vasastan bygger vidare på det arv och den erfarenhet som samlats under tre och ett halvt decennium i Kaigozan. Samma respekt för traditionen, samma fokus på seriös och hjärtlig träning och samma vilja att föra kunskapen vidare präglar den nya dojon. Det är inte ett avbrott, utan en naturlig utveckling – ett sätt för gemenskapen att fortsätta växa och nå nya utövare i en ny miljö.

Arvet och det som består

Genom åren har Kaigozan Dojo alltid hållit fast vid kärnan: seriös och hjärtlig träning, respekt för traditionen och viljan att lära av varandra. Instruktörerna har fortsatt vara licensierade under Hatsumi Sōke. Blogginlägg om den japanska zodiaken – Träormens år 2025 och Eldhästens år 2026 – visar att det intellektuella och filosofiska engagemanget lever vidare.

Kaigōzan är fortfarande samma gemenskap. Bara lite friare nu, och med nya uttrycksformer genom både Tanrenkai och Bujinkan i Vasastan. Varje träningstillfälle, varje läger och varje resa till Japan har handlat om att föra traditionen vidare. Rykte har byggts inte genom att jaga berömmelse, utan genom att hålla fast vid det som verkligen betyder något.

Från den lilla gruppen 1990 till de nya formerna 2025–2026 har Bujinkan Kaigozan Dojo i Sundbyberg varit en plats där tradition möter nutid, där kropp, sinne och själ tränas tillsammans, och där hjärtat alltid legat i budo.